Gud vilken dag jag har haft! Här kommer en redogörelse för hur det gick med att hitta deltagare till mitt projekt:
Jag åkte till Nacka Forum vid lunchtid ungefär. Jag var jättenervös, men så tänkte jag att det är bara att sätta igång direkt. Jag mötte en man och frågade om jag fick störa en stund. Han svarade att han inte kan svenska och så sprang han iväg. Nästa person jag mötte var en kvinna och hon sa direkt att hon inte hade tid för hon skulle till banken. Den tredje personen jag mötte var en ung tjej och jag gick fram och sa vad jag hette och att jag gör ett konstprojekt som handlar om konsumtion och att jag gärna vill att andra ska delta i projektet. Då frågade hon om jag väljer ut såna som ser konstiga ut eller något. Hon var själv extremt piffig. Jag svarade nej naturligtvis inte, jag frågar vem som helst, men då sa hon att hon skulle med en buss och var tvungen att gå. Och hon hade faktiskt en resväska med sig.
Nästa person jag gick fram till var en kille i min ålder ungefär som stod ute och rökte. Jag presenterade mig och berättade om projektet och frågade om han skulle vilja vara med, men han sa att det absolut inte gick för att han måste handla något varje dag annars får han spasmer och att det var fysiskt omöjligt för honom att inte köpa saker. Nu började det kännas rätt jobbigt och jag blev lite osäker på vad jag skulle göra, men jag tänkte att jag får testa igen så jag gick fram till en medelålders kvinna som satt och rökte och sa samma sak igen. Hon tyckte att det var jätteintressant och berättade att hon själv haft köpfria år tre gånger! Och hon ville gärna vara med och tog kulor för en hel månad! Yay! Vi satt och pratade ett tag och hon berättade en massa roliga anekdoter för mig om hur hon varit gift med en stormrik man som shoppade helt utan hämmningar, bland annat kom han en gång hem fråm en auktion och hade köpt tre soffgrupper och en annan gång köpte han ett landställe till henne, men då blev hon förbannade och tvingade honom att sälja det igen.
Efter det framgångsrika mötet kändes allt jättebra, men det varade inte så länge för efter det var det ingen mer som ville vara med. INGEN! Jag var där i cirka två timmar och bara en person ville vara med! Det värsta var inte att folk inte hade tid eller lust att prata med mig alls, det värsta var när jag berättade om hela projektet och de bara "nä, jag är inte intresserad" eller "nä, jag håller inte på med sånt (konst)". Självklart är det helt upp till var och en att välja, men det är fan jobbigt att bli ratad... Så efter två timmars jagande med bara en endaste intresserad så kände jag att det tog stopp och att jag inte hade mer att ge. Men eftersom vädret var väldigt fint så bestämde jag mig för att promenera hem och rensa tankarna lite. Och här kommer det fina med dagen! Det tar knappt en halvtimme att gå hem och inom en kvart ungefär hade jag mött fyra personer som jag frågade om de skulle vilja vara delaktiga i projektet och alla fyra sa ja!
Dessutom kom det ett sms från Hanna som sa att hon vill ha en månad!
På vägen hem så tänkte jag på att dagen har varit lite som en skoldag för lärare. När ingen lyssnar, fattar eller orkar bry sig och man bara undrar vad man håller på med... men så är det någon som visar intresse och man pratar och förstår varann och känner att det här är så himla bra!
Jag pratade ganska länge med en av kvinnorna som ville vara med i projektet. Det var så bra för hon sa att även om hon inte skulle lyckas med sina dagar så kommer hon att reflektera mycket över sin konsumtion och att hon kommer att prata med andra om det, precis så som jag har hoppats att det ska bli.
Så det har varit en intensiv dag. Och helt klart, utan tvekan, den allra jobbigaste delen med projektet. Men några ville ställa upp och det känns så himla kul och jag kommer tänka mycket på vad som egentligen händer med de där kulorna nu när de försvunnit iväg från mig.
Det känns bra att jag kunde ge bort delar av mitt verk till människor som nu själva blivit del av verket.
