Stackars bortglömda blogg.
Det har varit så mycket annat på gång att jag nästan glömt att den fanns.
Den här veckan hade Stina sin workshop och då fick vi måla på väggen med svart och vit färg och så fotades det under tiden och Stina har satt ihop bilderna till en stop-motionfilm som blev väldans fin!
Igår och idag har jag i huvudsak ägnat mig åt två saker: bygga väggar, spackla och måla i vår lokal och så har jag varit i/vid Nacka Forum och fotat om bilder till mitt projekt båda dagarna också.
Lokalen blir fin, bilderna blir fula. Så jobbigt är det och jag känner mig fortfarande extremt självmedveten när det kommer till bilden på mig själv som jag tänkt ha med på utställningen. Man!
Resten av veckan blir det mer slit för att få fason på ateljén och så måste jag verkligen komma fram till ett beslut om bilden på mig själv så att jag isåfall hinner få den utskriven innan onsdag.
Förresten! Jag har ju fått förfrågningar från människor som velat vara med i projektet också! Så jag har postat ett halsband med 20 kulor till Kalmar och två med30 kulor till Luleå! Personen i Kalmar är en gammal barndomsvän till mig och personerna i Luleå är två för mig helt okända människor. Så nu väntar jag bara på bilder på mejlen från dem, spännande!
onsdag 19 maj 2010
tisdag 11 maj 2010
Det ordnar sig nog
Under helgen och gårdagen kändes hela mitt projekt hopplöst och jag visste inte vad jag skulle göra med någonting. Fast idag hade jag handledning med Helén och Viktoria och de var positiva och stöttande så nu känns det mycket bättre. Jag hade med några utskrifter från lördagens session och de fastnade för den ena och tyckte absolut att jag ska använda den. Så, kanske... jo, men jag ska nog ha en bild på mig själv iallafall. Dock vill jag nog ta några nya bilder, bara för säkerhets skull, så att jag inte känner sen att jag bara nöjde mig med vad jag hade och går och undrar om det kunde blivit bättre.
Mina fula, fula dockor höll de nog med om att de var ganska fula trots allt. Eller iallafall att de inte kändes helt rätt. Och de gör de inte. Jag får se om jag lägger upp nån bild på dem. Hahaha.
Men bild på mig, mina halsband och bilder på deltagarna i projektet är det som ska vara med på utställningen.
Tror jag.
Mina fula, fula dockor höll de nog med om att de var ganska fula trots allt. Eller iallafall att de inte kändes helt rätt. Och de gör de inte. Jag får se om jag lägger upp nån bild på dem. Hahaha.
Men bild på mig, mina halsband och bilder på deltagarna i projektet är det som ska vara med på utställningen.
Tror jag.
lördag 8 maj 2010
Photo session
Idag har jag varit i Nacka Forum och Mikaela har tagit bilder av mig med mina halsband på mig där. Det jobbiga nu är att jag tycker att jag ser så gräslig ut på samtliga bilder att jag inte ens vill tänka tanken att dra upp dem till en stor affisch! Och jag vet inte om det skulle bli bättre med nya bilder heller. Ajaj, jobbigt det här! Det här måste jag verkligen tänka över.
onsdag 5 maj 2010
Åhej åhå!
Gud vilken dag jag har haft! Här kommer en redogörelse för hur det gick med att hitta deltagare till mitt projekt:
Jag åkte till Nacka Forum vid lunchtid ungefär. Jag var jättenervös, men så tänkte jag att det är bara att sätta igång direkt. Jag mötte en man och frågade om jag fick störa en stund. Han svarade att han inte kan svenska och så sprang han iväg. Nästa person jag mötte var en kvinna och hon sa direkt att hon inte hade tid för hon skulle till banken. Den tredje personen jag mötte var en ung tjej och jag gick fram och sa vad jag hette och att jag gör ett konstprojekt som handlar om konsumtion och att jag gärna vill att andra ska delta i projektet. Då frågade hon om jag väljer ut såna som ser konstiga ut eller något. Hon var själv extremt piffig. Jag svarade nej naturligtvis inte, jag frågar vem som helst, men då sa hon att hon skulle med en buss och var tvungen att gå. Och hon hade faktiskt en resväska med sig.
Nästa person jag gick fram till var en kille i min ålder ungefär som stod ute och rökte. Jag presenterade mig och berättade om projektet och frågade om han skulle vilja vara med, men han sa att det absolut inte gick för att han måste handla något varje dag annars får han spasmer och att det var fysiskt omöjligt för honom att inte köpa saker. Nu började det kännas rätt jobbigt och jag blev lite osäker på vad jag skulle göra, men jag tänkte att jag får testa igen så jag gick fram till en medelålders kvinna som satt och rökte och sa samma sak igen. Hon tyckte att det var jätteintressant och berättade att hon själv haft köpfria år tre gånger! Och hon ville gärna vara med och tog kulor för en hel månad! Yay! Vi satt och pratade ett tag och hon berättade en massa roliga anekdoter för mig om hur hon varit gift med en stormrik man som shoppade helt utan hämmningar, bland annat kom han en gång hem fråm en auktion och hade köpt tre soffgrupper och en annan gång köpte han ett landställe till henne, men då blev hon förbannade och tvingade honom att sälja det igen.
Efter det framgångsrika mötet kändes allt jättebra, men det varade inte så länge för efter det var det ingen mer som ville vara med. INGEN! Jag var där i cirka två timmar och bara en person ville vara med! Det värsta var inte att folk inte hade tid eller lust att prata med mig alls, det värsta var när jag berättade om hela projektet och de bara "nä, jag är inte intresserad" eller "nä, jag håller inte på med sånt (konst)". Självklart är det helt upp till var och en att välja, men det är fan jobbigt att bli ratad... Så efter två timmars jagande med bara en endaste intresserad så kände jag att det tog stopp och att jag inte hade mer att ge. Men eftersom vädret var väldigt fint så bestämde jag mig för att promenera hem och rensa tankarna lite. Och här kommer det fina med dagen! Det tar knappt en halvtimme att gå hem och inom en kvart ungefär hade jag mött fyra personer som jag frågade om de skulle vilja vara delaktiga i projektet och alla fyra sa ja!
Dessutom kom det ett sms från Hanna som sa att hon vill ha en månad!
På vägen hem så tänkte jag på att dagen har varit lite som en skoldag för lärare. När ingen lyssnar, fattar eller orkar bry sig och man bara undrar vad man håller på med... men så är det någon som visar intresse och man pratar och förstår varann och känner att det här är så himla bra!
Jag pratade ganska länge med en av kvinnorna som ville vara med i projektet. Det var så bra för hon sa att även om hon inte skulle lyckas med sina dagar så kommer hon att reflektera mycket över sin konsumtion och att hon kommer att prata med andra om det, precis så som jag har hoppats att det ska bli.
Så det har varit en intensiv dag. Och helt klart, utan tvekan, den allra jobbigaste delen med projektet. Men några ville ställa upp och det känns så himla kul och jag kommer tänka mycket på vad som egentligen händer med de där kulorna nu när de försvunnit iväg från mig.
Det känns bra att jag kunde ge bort delar av mitt verk till människor som nu själva blivit del av verket.
Jag åkte till Nacka Forum vid lunchtid ungefär. Jag var jättenervös, men så tänkte jag att det är bara att sätta igång direkt. Jag mötte en man och frågade om jag fick störa en stund. Han svarade att han inte kan svenska och så sprang han iväg. Nästa person jag mötte var en kvinna och hon sa direkt att hon inte hade tid för hon skulle till banken. Den tredje personen jag mötte var en ung tjej och jag gick fram och sa vad jag hette och att jag gör ett konstprojekt som handlar om konsumtion och att jag gärna vill att andra ska delta i projektet. Då frågade hon om jag väljer ut såna som ser konstiga ut eller något. Hon var själv extremt piffig. Jag svarade nej naturligtvis inte, jag frågar vem som helst, men då sa hon att hon skulle med en buss och var tvungen att gå. Och hon hade faktiskt en resväska med sig.
Nästa person jag gick fram till var en kille i min ålder ungefär som stod ute och rökte. Jag presenterade mig och berättade om projektet och frågade om han skulle vilja vara med, men han sa att det absolut inte gick för att han måste handla något varje dag annars får han spasmer och att det var fysiskt omöjligt för honom att inte köpa saker. Nu började det kännas rätt jobbigt och jag blev lite osäker på vad jag skulle göra, men jag tänkte att jag får testa igen så jag gick fram till en medelålders kvinna som satt och rökte och sa samma sak igen. Hon tyckte att det var jätteintressant och berättade att hon själv haft köpfria år tre gånger! Och hon ville gärna vara med och tog kulor för en hel månad! Yay! Vi satt och pratade ett tag och hon berättade en massa roliga anekdoter för mig om hur hon varit gift med en stormrik man som shoppade helt utan hämmningar, bland annat kom han en gång hem fråm en auktion och hade köpt tre soffgrupper och en annan gång köpte han ett landställe till henne, men då blev hon förbannade och tvingade honom att sälja det igen.
Efter det framgångsrika mötet kändes allt jättebra, men det varade inte så länge för efter det var det ingen mer som ville vara med. INGEN! Jag var där i cirka två timmar och bara en person ville vara med! Det värsta var inte att folk inte hade tid eller lust att prata med mig alls, det värsta var när jag berättade om hela projektet och de bara "nä, jag är inte intresserad" eller "nä, jag håller inte på med sånt (konst)". Självklart är det helt upp till var och en att välja, men det är fan jobbigt att bli ratad... Så efter två timmars jagande med bara en endaste intresserad så kände jag att det tog stopp och att jag inte hade mer att ge. Men eftersom vädret var väldigt fint så bestämde jag mig för att promenera hem och rensa tankarna lite. Och här kommer det fina med dagen! Det tar knappt en halvtimme att gå hem och inom en kvart ungefär hade jag mött fyra personer som jag frågade om de skulle vilja vara delaktiga i projektet och alla fyra sa ja!
Dessutom kom det ett sms från Hanna som sa att hon vill ha en månad!
På vägen hem så tänkte jag på att dagen har varit lite som en skoldag för lärare. När ingen lyssnar, fattar eller orkar bry sig och man bara undrar vad man håller på med... men så är det någon som visar intresse och man pratar och förstår varann och känner att det här är så himla bra!
Jag pratade ganska länge med en av kvinnorna som ville vara med i projektet. Det var så bra för hon sa att även om hon inte skulle lyckas med sina dagar så kommer hon att reflektera mycket över sin konsumtion och att hon kommer att prata med andra om det, precis så som jag har hoppats att det ska bli.
Så det har varit en intensiv dag. Och helt klart, utan tvekan, den allra jobbigaste delen med projektet. Men några ville ställa upp och det känns så himla kul och jag kommer tänka mycket på vad som egentligen händer med de där kulorna nu när de försvunnit iväg från mig.
Det känns bra att jag kunde ge bort delar av mitt verk till människor som nu själva blivit del av verket.
tisdag 4 maj 2010
Dags för aktion
Idag ska jag till Nacka Forum och försöka hitta människor som vill ställa upp och bidra med köpfria dagar till mitt projekt. Blä, känns jobbigt, jag kommer känna mig skitdryg. Hur jobbigt kommer det inte vara om ingen vill vara med, hahaha! Fast det måste ju finnas någon som tycker det är intressant, det svåraste blir nog att försöka fånga upp människor så att de inte bara springer förbi. Jag vet ju hur jag själv är när någon försöker stoppa mig på gatan eller så, jag brukar låtsas inte se dem eller säger bara tyvärr, tyvärr innan de ens hunnit tala om vad de vill.
Plan B är att alla ni i klassen måste bli jävligt köpfria... haha!
Plan B är att alla ni i klassen måste bli jävligt köpfria... haha!
Annas didaktiska workshop
I måndags var det Anna som hade workshop och vi träffades i Hammarbyhöjden på morgonen. Anna delade in oss i mindre grupper och så fick alla vars ett tidningsutklipp som vi sedan i gruppen fick fota en passande bild till.
När vi var klara så gick vi allihopa hem till Anna och hon bjöd på fika och vi tittade på alla bilder och på de riktiga bilderna också. Våra bilder var mycket snyggare.
Det här är en jättebra uppgift att använda i undervisning, till exempel som ingång till hur vi läser bilder, olika genrer, bildutsnitt o.s.v.
När vi kollat klart på bilderna så fick vi en till uppgift som var att med gruppen göra en ny framsida till en tidning med collage eller rita själva. Jag tror att vi tolkade uppgiften lite olika, fast det gjorde nog inte så mycket.
Sedan bjöd Anna på en fantastisk lunchbuffé och efter det blev det laget-runt-samtal och ännu mer fika!
Laget-runt-samtalen drog ut ganska mycket på tiden, men det tycker jag att det var värt för det börjar bli väldigt mycket på riktigt nu när det är så lite tid kvar!
Tusen tack till Anna som bjöd hem oss alla till sig och som hade lagat all mat! (Och så fick vi ju träffa världens sötaste Sixten också, som en bonus)
När vi var klara så gick vi allihopa hem till Anna och hon bjöd på fika och vi tittade på alla bilder och på de riktiga bilderna också. Våra bilder var mycket snyggare.
Det här är en jättebra uppgift att använda i undervisning, till exempel som ingång till hur vi läser bilder, olika genrer, bildutsnitt o.s.v.
När vi kollat klart på bilderna så fick vi en till uppgift som var att med gruppen göra en ny framsida till en tidning med collage eller rita själva. Jag tror att vi tolkade uppgiften lite olika, fast det gjorde nog inte så mycket.
Sedan bjöd Anna på en fantastisk lunchbuffé och efter det blev det laget-runt-samtal och ännu mer fika!
Laget-runt-samtalen drog ut ganska mycket på tiden, men det tycker jag att det var värt för det börjar bli väldigt mycket på riktigt nu när det är så lite tid kvar!
Tusen tack till Anna som bjöd hem oss alla till sig och som hade lagat all mat! (Och så fick vi ju träffa världens sötaste Sixten också, som en bonus)
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
