Jag är inte bara student...

Jag har tänkt mycket på hur jag ska kunna smala ner området konsumtion.
Nu är det såhär: jag har verkligen gått in för att inte fastna i bebisträsket, jag fattar att det lätt blir banalt och att det bara är jag som tycker att allt min bebis gör är fantastiskt. Men. Jag kan liksom inte riktigt stänga mammarollen. Jag hittar inte off-knappen.
Dessutom, när man får barn... kolla på den här så fattar ni:

http://www.youtube.com/watch?v=WuscrpDuiBc

Fast med den lilla skillnaden att familjen i reklamen redan bor i något som ser ut som en jättevåning och vår lilla familj bor i en etta. Men med ungefär lika många grejer.
Innan vi fick barn så sa vi alltid att vi inte ska ha så många saker till henne och vi har faktiskt inte köpt så överdrivet mycket, men vi har fått väldigt många saker (tack, tack god bless mormor och farmor). Hur som helst, det märkliga är detta: Bonnie är tio månader, hon har redan alldeles för många ägodelar och ändå kan jag få dåligt samvete eftersom "alla andra" har mycket mer och mycket större och tänka att ojojoj, vi måste verkligen köpa lite nya leksaker till henne! Sedan inser jag det sjuka i att fylla på med saker till en unge som ändå bara vill leka med mobiltelefoner och fjärrkontroller.
Det jag försöker komma fram till är att jag vill jobba med förhållandet barn-förälder-konsumtion.